Remissvar på Goodfriend och Kings utvärdering av Riksbankens penningpolitik (English summary)

Jag instämmer i utredarnas kritik att Riksbanksmajoriteten med en problematisk strategi fört en för stram penningpolitik efter 2011 och medvetet ha utnyttjat överoptimistiska inflationsprognoser för att motivera en högre ränta. Jag avvisar utredarnas påstående att majoritetens stora penningpolitiska åtstramning 2010-2011 skulle varit rimlig i ljuset av tillgänglig information och återhämtningen efter krisen. Jag avvisar också utredarnas påstående att minoriteten i det stora hela skulle ha godtagit åtstramningen, eftersom den vid varje möte röstade för en måttligt lägre ränta och räntebana. Minoriteten följde en enkel och robust handlingsregel. Enligt denna skulle ränta och räntebana sänkas ett steg vid varje möte så länge som inflationsprognosen låg under målet och arbetslöshetsprognosen låg över arbetslöshetens långsiktigt hållbara nivå. Detta framkommer tydligt i protokoll och tal. Minoritetens lägre ränta och räntebana var således bara det första steget, inte det enda steget, mot en väl avvägd penningpolitik. Utredarnas rekommendationer kommenteras utförligt i mitt remissvar, men jag ser inte att deras rekommendationer skulle lösa problemen med den svenska penningpolitiken. För att lösa problemen bör Finansutskottet förtydliga Riksbankens i Riksbankslagen och dess förarbeten formulerade mandat till att vara prisstabilitet och full sysselsättning, stärka den demokratiska kontrollen av Riksbanken samt ytterligare klargöra Sveriges genomtänkta ansvarsfördelning för makrotillsyn.  Continue reading →

Consultation response (in Swedish) (Swedish summary)

I agree with Goodfriend and King’s criticism that the Riksbank majority, because of concerns about household debt, pursued too tight monetary policy after 2011 and deliberately used over-optimistic inflation forecasts to justify a higher policy rate. I reject Goodfriend and King’s claim that the majority’s large monetary tightening 2010-2011 was justified in the light of available information and the recovery after the crisis. I also reject Goodfriend and King’s claim that the tightening 2010-2011 was broadly accepted by the minority (Karolina Ekholm and me), because we at each policy meeting only voted for a moderately lower policy interest rate and policy-rate path.The minority followed a simple and robust policy rule. According to this, the policy rate and policy-rate path should be lowered one step at each meeting, as long as the inflation forecast was below the target and the unemployment forecast was above the long-run sustainable unemployment rate. This is clear from the minutes and speeches. The minority’s lower policy rate and policy-rate path at each policy meeting was thus just the first step, not the only step towards a well-balanced monetary policy. Goodfriend and King’s recommendations are commented in more detail in my consultation response, but I do not see that their recommendations would solve the problems with Swedish monetary policy. In order to solve the problems the Finance Committee should clarify that the Riksbank’s mandate, as formulated in the Riksbank Act and its preparatory works, is price stability and full employment. The Finance Committee should also strengthen the democratic control of the Riksbank and further clarify assignment of responsibilities in the current well thought-out framework for macroprudential policy.  Continue reading →