Category Archives: Blog post

Amorteringskraven snedvrider och utestänger: Uppdatering

Amorteringskraven snedvrider och utestänger: Uppdatering“, inlägg, Ekonomistas, 13 april 2021.

Trots att amorteringskraven saknar påvisbar samhällsnytta och medför stora individuella och sociala kostnader (se härhär och här) har Finansinspektions generaldirektör Erik Thedéen meddelat på DN-debatt att det tillfälliga undantaget från amorteringskraven löper ut i augusti. Amorteringskraven har stora och individuella kostnader, i och med att de snedvrider bostadsmarknaden och skapar höga trösklar för inträde för bostadssökande som saknar hög inkomst, förmögenhet och rika föräldrar, särskilt unga. De utestängs från bostäder som de mycket väl skulle ha råd med. Detta visas här med nya beräkningar – uppdaterade från 2017 till 2019 – av boendebetalningar och minsta inkomst för att få lån med olika amorteringsalternativ för en genomsnittlig etta i Stockholm kommun 2019 (”Stockholmsettan”). Den minsta inkomsten jämförs med inkomstfördelningen för 25–29-åringar i Stockholms kommun under 2019. Dessa beräkningar för 2017 har betecknats som ”överdrivna” av Thedéen.

Är verkligen hushållens skulder för höga?

Är verkligen hushållens skulder för höga?“, inlägg, Ekonomistas, inlägg, 8 februari 2021.

Enligt en intervju i SvD den 6 februari vill nya finansmarknadsministern, Åsa Lindhagen, gärna se lägre skulder för hushållen. Men är verkligen hushållens skulder för höga? Vad ska de jämföras med? Hur kan man avgöra om de är för höga eller inte? Vad säger data?

Replik på DN Debatt: Finansinspektionen drar fel slutsatser

Replik publicerad på DN Debatt 17/6:

Riskerna med hushållens skulder har överdrivits. Utländska erfarenheter beskrivs på ett missvisande sätt. Amorteringskraven har införts på felaktiga grunder. De drabbar nya bolånetagare utan hög inkomst eller förmögenhet, särskilt unga. De minskar också hushållens motståndskraft mot inkomststörningar. Continue reading

Höga bostadspriser och ökande skulder inget skäl för skärpt amorteringskrav

Höga bostadspriser och ökande skulder inget skäl för skärpt amorteringskrav” (“High housing prices and increasing debt no reason for stricter amortization requirements”, in Swedish),  Ekonomistas post, October 30, 2017.

Article in Dagens Industri (in Swedish), October 31, 2017.

Interview in SVT Aktuellt (in Swedish), November 3.
SVTPlay (Interview starts after 9 min 25 sek).

Previous related Ekonomistas posts (in Swedish):
Finansinspektionens två argument för skärpt amorteringskrav håller inte: (1) Räntekänsligheten
FI:s andra argument håller inte heller: (2) Inkomstkänsligheten

Remissvar med (consultation response, in Swedish, with) Peter Englund

Svar på Goodfriend och Kings utvärdering av Riksbankens penningpolitik 2010-2015

Remissvar på Goodfriend och Kings utvärdering av Riksbankens penningpolitik (English summary)

Jag instämmer i utredarnas kritik att Riksbanksmajoriteten med en problematisk strategi fört en för stram penningpolitik efter 2011 och medvetet ha utnyttjat överoptimistiska inflationsprognoser för att motivera en högre ränta. Jag avvisar utredarnas påstående att majoritetens stora penningpolitiska åtstramning 2010-2011 skulle varit rimlig i ljuset av tillgänglig information och återhämtningen efter krisen. Jag avvisar också utredarnas påstående att minoriteten i det stora hela skulle ha godtagit åtstramningen, eftersom den vid varje möte röstade för en måttligt lägre ränta och räntebana. Minoriteten följde en enkel och robust handlingsregel. Enligt denna skulle ränta och räntebana sänkas ett steg vid varje möte så länge som inflationsprognosen låg under målet och arbetslöshetsprognosen låg över arbetslöshetens långsiktigt hållbara nivå. Detta framkommer tydligt i protokoll och tal. Minoritetens lägre ränta och räntebana var således bara det första steget, inte det enda steget, mot en väl avvägd penningpolitik. Utredarnas rekommendationer kommenteras utförligt i mitt remissvar, men jag ser inte att deras rekommendationer skulle lösa problemen med den svenska penningpolitiken. För att lösa problemen bör Finansutskottet förtydliga Riksbankens i Riksbankslagen och dess förarbeten formulerade mandat till att vara prisstabilitet och full sysselsättning, stärka den demokratiska kontrollen av Riksbanken samt ytterligare klargöra Sveriges genomtänkta ansvarsfördelning för makrotillsyn.  Continue reading

Response to Goodfriend and King’s review of Riksbank monetary policy 2010-2015

Consultation response (in Swedish) (Swedish summary)

I agree with Goodfriend and King’s criticism that the Riksbank majority, because of concerns about household debt, pursued too tight monetary policy after 2011 and deliberately used over-optimistic inflation forecasts to justify a higher policy rate. I reject Goodfriend and King’s claim that the majority’s large monetary tightening 2010-2011 was justified in the light of available information and the recovery after the crisis. I also reject Goodfriend and King’s claim that the tightening 2010-2011 was broadly accepted by the minority (Karolina Ekholm and me), because we at each policy meeting only voted for a moderately lower policy interest rate and policy-rate path.The minority followed a simple and robust policy rule. According to this, the policy rate and policy-rate path should be lowered one step at each meeting, as long as the inflation forecast was below the target and the unemployment forecast was above the long-run sustainable unemployment rate. This is clear from the minutes and speeches. The minority’s lower policy rate and policy-rate path at each policy meeting was thus just the first step, not the only step towards a well-balanced monetary policy. Goodfriend and King’s recommendations are commented in more detail in my consultation response, but I do not see that their recommendations would solve the problems with Swedish monetary policy. In order to solve the problems the Finance Committee should clarify that the Riksbank’s mandate, as formulated in the Riksbank Act and its preparatory works, is price stability and full employment. The Finance Committee should also strengthen the democratic control of the Riksbank and further clarify assignment of responsibilities in the current well thought-out framework for macroprudential policy.  Continue reading

Goodfriend and King misreport the monetary policy stance of the minority

In their review of Riksbank monetary policy, Goodfriend and King make a big point of the minority (Karolina Ekholm and me) having voted for policy rates only 0.25 percentage point below the majority and use that to argue that the rate hikes 2010-2011 were “broadly accepted by all members of Executive Board.”  But they fail to report that the monetary policy stance, appropriately measured, that the minority voted for was substantially more expansionary than the majority’s (not to speak of that it was only a first step of several needed in a move toward a better monetary policy). They thus fail to report the position of the minority correctly. For instance, in September 2011, the minority voted for a policy stance equivalent to a repo rate 1.5 percentage point lower the next 4 quarters than the majority’s stance.  Continue reading