Intervju i SVT Aktuellt, 3 november 2017, kl. 21.
SVTPlay (intervjun börjar efter 9 min 25 sek).
Utskrift av intervjun [med några språkliga rättelser]:
Jon Nilsson: Och nu så är Lars E.O. Svensson här, nationalekonom, ledamot av Kungliga Vetenskapsakademin, och även tidigare vice riksbankschef. Välkommen.
LS: Tack så mycket.
JN: Många funderar på vart det är på väg, många är oroliga, men inte du. Varför inte?
LS: Den viktigaste frågan här, tycker jag, är om bostadspriser och skulder hotar den finansiella stabiliteten, …
JN: Och vad är dit svar där?
LS: … dvs., om det finns en risk för en finansiell kris.
Här har Finansinspektionen faktiskt gjort ett jättebra jobb. Och Finansinspektionen, den säger att risken för den finansiella stabiliteten på grund av hushållens skulder är relativt liten.
Och det stämmer, eftersom Finansinspektionen har sett till, och kontrollerar, att bolånetagarna har goda möjligheter att betala räntor och amorteringar, även om räntorna skulle stiger eller inkomsterna skulle falla. Dom har också goda marginaler för att hantera ett fall i bostadspriserna. Det kan ju vara bra att veta i dessa dagar. Dessutom har de svenska bankerna tillräckligt med kapitalbuffertar, om det ända skulle bli några kreditförluster.[1]
Så jag håller med Finansinspektionen om att risken för den finansiella stabiliteten är liten.
JN: Men jag undrar där om Finansinspektionen verkligen skulle hålla med dig, för dom är ju ändå oroliga för situationen, dom vill då ha ett utökat amorteringskrav, som det heter, för att man ska betala mer på sitt lån, för att dom då vill sänka skuldsättningen i Sverige. Riksbankschefen Ingves, din tidigare kollega, har också en liknande bild. Varför ska man lita mer på dig än på dom experterna?
LS: Ja, man kan ju börja med att fråga sig, är det så att bostadspriserna är för höga, att bostäderna är övervärderade.
Men det finns inget som tyder på det. Dom är höga av naturliga och fundamentala skäl, t.ex. att inkomsterna har ökat och att inflyttningen till tätorter har varit stor.
En särskilt viktig förklaring är att boräntorna har fallit och är låga.Dom kommer av allt att döma att vara låga under lång tid.
Och det här har ju konsekvenser. Låga räntor gör att man kan ta ett större lån
och betala mer för den bostad man vill ha. Men det märkliga är att, trots att bostadspriser och skulder har ökat, så har sen 2008 ränteutgifterna [för nya bolån] fallit kraftigt i förhållande till inkomsterna.
Det visar att priser och skulder knappast har ökat för mycket.
JN: Men om man då tänker sig, som Finansinspektionen då, den frågan som du är inne på litegrann, vad händer om räntorna höjs, kanske inte i år eller nästa år, men på längre sikt, om människor är så här tungt belånade? Varför är inte du orolig för det?
LS: Ja, det är så att många tänker på 90-talskrisen. Då vi hade vi ju en djup konjunkturnedgång och höga räntor samtidigt. Men det berodde på att vi hade en fast växelkurs, och Riksbanken försvarade den fasta växelkursen med att höja räntan till mycket höga nivåer.
Nu har vi rörlig växelkurs och vi har ett inflationsmål. Vid en konjunkturnedgång så höjer inte Riksbanken räntan, den sänker den.
JN: Så du menar att det är ett mer gynnsamt läge, andra mekanismer idag. Och just när det gäller dom här frågorna, om bostadspriserna är för höga eller inte, det ju varit på tapeten i många år. Det har länge varnats om just en bubbla. Finansinspektionen vill nu att regeringen skärper kravet på amortering.
[Inslag om regelbundna varningar för bubblor och bostadskrasch sedan 2001. Slutar med Erik Thedéen, 2017: ”Idag har vi rekordhöga skulder, och här vet vi från tidigare kriser att skulder är oftast nära kopplade till stora ekonomiska kriser.”]
JN: En orolig generaldirektör på Finansinspektionen, som alltså vill skärpa amorteringskraven. Men du menar att det inte behövs. Hur tänker du då?
LS: Nej, jag tycker det är onödigt och att det inte behövs.
Låntagarna amorterar mycket redan i nuläget. Man kan tycka att vi har redan ett amorteringskrav, man kan utvärdera det innan man avgör om det behövs ett skärpt amorteringskrav.
Sen är det ju så att amorteringskravet är ett ingrepp som hindrar en mängd hushåll från att köpa den bostad som dom vill ha och som dom har råd till. Man ska ha starka skäl för ett sånt ingrepp, och såna skäl saknas.
Eftersom risken för den finansiella stabiliteten på grund av hushållens skulder är liten så finns det inget behov av ett skärpt amorteringskrav.
Sen är det så att både Riksbanken och Finansinspektionen har fört fram att höga skulder skulle öka risken för en konjunkturnedgång.
Men det argumentet stämmer helt enkelt inte.
JN: Du är helt säker?
LS: Som jag sa nyss, om Riksbanken gör sitt jobb och sänker räntan i en konjunkturnedgång, då får skuldsatta hushåll mer pengar över, deras ränteutgifter minskar. Dom får alltså pengar över och kan konsumera mer.
Det är helt enkelt så att med höga skulder och rörliga räntor får penningpolitiken ett större genomslag, och det blir faktiskt lättare för Riksbanken att stabilisera konjunkturen.
Man kan t.o.m. säga att risken för en konjunkturnedgång minskar på grund av detta.
JN: Jag kan väl konstatera att det verkar som Stefan Ingves och Finansinspektionen har en helt annan bild. Jag ska poängtera det också att vi bjudit in Finansinspektionen till att vara med här i kväll, för att få deras syn på det här amorteringskravet, men dom hade inte möjlighet. Redan om en dryg vecka bestämmer Finansinspektionen om dom ska framföra det här kravet, på utökat amorteringskrav, till regeringen. Men du är inte orolig, det kan vi konstatera. Tack så mycket, Lars E.O. Svensson, för att du kom hit.
LS: Tack så mycket.
[1] Detta summerar följande citat ur Finansinspektionens remisspromemoria om ett skärpt amorteringkrav:
”[D]e finansiella stabilitetsriskerna kopplade till hushållens skulder är relativt små. Detta eftersom bolånetagarna generellt har goda möjligheter att fortsätta att betala sina räntor och amorteringar även om räntorna stiger eller inkomsterna faller. Hushållen har även i genomsnitt goda marginaler för att hantera ett fall i bostadspriserna. Dessutom bedöms de svenska bankerna ha tillfredsställande kapitalbuffertar om kreditförluster ändå skulle uppstå.” (Remisspromemorian, s. 4)