Fredrik Andersson och Lars Jonung framför kritik mot min analys av och mina slutsatser om Riksbankens penningpolitik, dels i en artikel i Ekonomisk Debatt 3/2014 (Andersson och Jonung 2014), dels i en intervju av Jonung i Dagens industri 2014-04-17. Här är mitt svar om artikeln. Här finns ett kort svar till intervjun. Här är ett kort svar till deras replik.
Kritiken kan sammanfattas i tre punkter:
(1) I motsats till vad jag hävdat (t.ex. i Svensson 2014), skulle Riksbanken ha uppfyllt inflationsmålet.
(2) Min skattning i Svensson (2013a), av hur mycket högre den genomsnittliga arbetslösheten under 1997-2011 blivit på grund av lägre inflation än målet, skulle inte vara robust. Den skulle bygga på en för enkel modell och bortse från att inflationsförväntningarna har varierat. Mina resultat skulle inte hålla om hänsyn tas till varierande inflationsförväntningar. Mina resultat skulle inte heller hålla om man jämför med andra skattningar av jämviktsarbetslösheten.
(3) Riksbanken skulle ha begränsad möjlighet att genom penningpolitiken påverka sysselsättning och arbetslöshet i en liten öppen ekonomi som den svenska. Riksbanken borde inte ha sysselsättning och arbetslöshet som mål.
Andersson och Jonung tycks dock missta sig på samtliga punkter.
Beträffande (1) bygger deras diskussion av måluppfyllelsen på ett annat prisindex än det officiella målindexet, KPI, och på en missuppfattning av den roll som det 2010 avskaffade toleransintervallet hade.
Beträffande (2) och att min ekonometriska modell skulle vara för enkel, missar de att en mycket komplicerad modell, Riksbankens standardmodell Ramses, ger samma resultat som min skattning. Beträffande att jag skulle bortse från varierande inflationsförväntningar, missar de obegripligt nog att jag i uppsatsen explicit inkluderar inflationsförväntningarna som förklaringsvariabler och att detta inte påverkar mitt resultat. Beträffande jämförelse med andra skattningar av jämviktsarbetslösheten, missar de att alla skattningar, som bygger på historiska genomsnitt av arbetslösheten, systematiskt överskattar jämviktsarbetslösheten, när genomsnittlig inflation understiger genomsnittliga inflationsförväntningar.
Beträffande (3) missar de att penningpolitiken normalt har större effekt på inflation och realekonomi i en liten öppen ekonomi än i en större och mer sluten ekonomi. Framförallt missar de att Riksbankslagens förarbeten lägger fast att ”såsom myndighet under riksdagen skall Riksbanken…, utan att åsidosätta prisstabilitetsmålet, stödja målen för den allmänna ekonomiska politiken i syfte att uppnå hållbar tillväxt och hög sysselsättning”, samt att Riksbanken preciserat att den, förutom att uppfylla inflationsmålet, också ”strävar efter att stabilisera produktion och sysselsättning runt långsiktigt hållbara utvecklingsbanor”. Finansutskottet har också ställt sig bakom detta. [Läs mer]